Helt fyllda med energi, motiverade och händerna fulla med ny kunskap har vi nu fått uppleva en grym helg i Portugal.
Vi fick möjligheten att delta på det allra först arrangerade PDW ”Coding och Robotics” i eTwinnings historia.
Vi var 130 deltagare från 22 länder. En helt underbart härlig blandning av människor från länder runtom i Europa.
”What’s in your hands?” var det vi fick fundera över i första föreläsningen; Coding, Robotics and eTwinning – av Rute Baptista.
Vi har så mycket i våra händer som vi kan använda. Idéer, kreativitet, fantasi, erfarenhet, kunskap, elever, skola m.m. De saker vi har i våra händer definierar vem vi är, vad vi har och vad vi kan göra. Hur kan vi hjälpa våra elever att växa och vad kan vi göra annorlunda? Vi måste försöka att göra lärande roligt och utmanande. Det är viktigt att vi är öppensinnade.
Varför eTwinning?
Vi har en teknologisk aktiverad värld. En värld som drivs av media och en krävande ungdomskultur. Barnen är vår framtid.
Vad har eTwinning med Coding and Robotics att göra?
2000-talets färdigheter är en uppsättning av förmågor som eleverna behöver för att lyckas i framtiden. eTwinning handlar bland annat om; *Lärande, *Kompetens och kompetensutveckling, *Människor, *Utbildning, *Mångfald, *Interkulturell dialog, *Utbyte, *Samarbete, *Användning av IKT
En annan föreläsning vi fastnade för var av Marion Haga (@super_marion på Twitter) från Norge, som numera jobbar i Bryssel. En fantastiskt inspirerande föreläsning som hette; Teachers in the 21st Century
-Vad förutspår du för dina elever?
Vi lever i ett alltmer komplext samhälle. Lärande och innovationsförmågor blir alltmer igenkända som de färdigheter som skiljer varje elev som är förberedd för ett alltmer komplext liv och arbetsmiljöer på 2000-talet, och de som inte är det.
*Problematiska arbetsvillkor. *Liten eller ingen ökning i lön. *Utmanande reformer. *Vi har brist på tid. *Massvis med saker att göra. *Saker du känner du borde ha gjort.
Det alltmer komplexa samhället skriker;
-GET BETTER, -DO BETTER, -BE BETTER
Så, vad förutspår vi för våra elever då?
Ernő Rubik (mest känd som ippfinnaren av Rubiks kub) menar att undervisa genom att ställa frågor utan att alltid ge svaren. Låt eleverna ställa frågor till dig utan att du ger svaren direkt, låt dem ifrågasätta dig och låt dem bevisa att du har fel. Berätta inte alltid svaren, på så sätt släcker vi deras nyfikenhet.
Hur ska vi jobba med problemlösning?
Kodning och programmering passar perfekt in på problembaserat lärande.
Vi måste hänga med i utvecklingen. Vi får inte stanna, vi är lärare på 2000-talet och våra elever är vår framtid! Vad förutspår vi för våra elever? Fokusera mer på hur det är att vara en lärare på 2000-talet!
Marion berättade att I Norge har de haft problem med att eleverna inte går klart skolan. De kämpar på skolan, de får inte nog med lärtid och de kämpar utanför skolan. Hur gör man för att hjälpa dem?
Varför inte utgå från elevernas drömmar?
Hon berättade om en elev som var typisk ”punkare” som hade det otrolig kämpigt, varje dag! Hon frågade vad han drömde om att bli. Han ville bli juvelerare. Alla i klassen skrattade åt honom. Men Marion hade pyssel hemma som han fick låna och prova skapa något av. Dagen efter kom han med ett vackert halsband han gjort. Då var det ingen som skrattade längre. Små saker kan göra otroligt stor skillnad.
Vi måste förutspå framtiden! Hur jobbar man med problemlösning? VI är dem som formar framtiden – våra elever är framtiden!
Hon pratade kort om PISA där projektets mål är att testa och utvärdera skolbarns prestationer runtomkring ivärlden, för att kunna åstadkomma bättre pedagogiska metoder och bättre resultat. Hon fick oss (i alla fall skandinaver) att skratta gott när hon uttrycker sig i stil med detta;
Get better – Do better – Be better… Beat Finland!
Vi fick vara på många andra föreläsningar av lärare från olika skolor i olika länder har kommit igång med Coding and Robotics. Det var bland annat en skola i Estland som visade upp deras arbete, där de börjat koda redan i åk 1. Häftigt att se!
Det var inte bara föreläsningar, utan vi fick även välja fyra workshops att delta i. Här kommer en snabb förklaring av de fyra vi valde att gå på.
Scratch Jr – Med Scratch Jr lär sig barn (5-7år) programmera sina egna interaktiva berättelser och spel. I processen jobbar man med problemlösning, designar projekt och uttrycker sig kreativt på surfplattan. Man kan jobba med exempelvis storytelling.
Tynker – Att lära sig att koda med Tynker är engagerande och roligt. Barnen får snabbt lära sig grundläggande programmeringsbegrepp när de exempelvis animerar karaktärer, flyger drönare och kontrollerar robotar.
MaKey MaKey – MaKey Makey är en liten platta (ser ut som en tvspelsdosa) du kopplar till datorn via USB, som får datorn att tro att den är ett tangentbord och en mus. Man jobbar med kablar i olika färger. Kablarna är små krokodilklämmor. Sätt till exempel en krokodilklämma i hålet märkt ”Space” och den andra änden i vad som helst som är åtminstone lite ledande, till exempel en banan. Koppla ytterligare en krokodilklämma mellan dig själv och MaKey MaKey för att bli jordad. Nu behöver du inte längre trycka på mellanslag för att göra ett mellanslag. Istället kan du bara peta på bananen. Vi provade spela instrument med hjälp av olika frukter. Vi kopplade kablarna för att genom en High-Five mellan varandra göra ett mellanslag på datorn. Låt kreativiteten flöda!
Meet Edison/Ozobot – Meet Edison är en Legokompatibel robot som riktar sig främst till skolor för undervisning inom det område som kallas STEM (Science, Technology, Engineering, and Mathematics).
Hur kan man programmera och koda Edison? Vad kan den göra?
· upptäcka hinder till höger och vänster medan den navigerar omkring
· kontrolleras med en vanlig infraröd TV/DVD-fjärrkontroll
· följa en linje eller hålla sig inom en utritad gräns
· följa en ficklampas ljus
· kommunicera med en annan Edison via IR-ljus, vilket öppnar möjligheten för svärmrobotar
· spela pip och musik
· reagera på handklapp och andra höga ljud
· förflytta sig i valfri riktning via sitt differentialdrivsystem
Programmeringen sker via en programvara på datorn.
Ozobot är en av världens minsta programmerbara robotar. Roboten är ett kraftfullt redskap för inlärning och lär barn grunderna i kodning och programmering på ett roligt och interaktivt sätt. Ett expressivt sätt att lära och leka med robotteknik med flera sociala och interaktiva inställningar. Du kan skapa labyrinter, spår och lekplatser på papper, spelbräden och digitala skärmar. Utöka fantasin, utveckla slutledningsförmågan och få färdigheter för livet medan du spelar. Du kan programmera Ozobot så att den rör sig, spelar och dansar via intuitiva färgkodmönster. Varje kodmönster är knutet till specifika rörelser som Ozobot förstår och utför. Du behöver bara lite vitt papper, tuschpennor och din kreativitet för att börja leka med Ozobot. Dra streck och lägg till färgkoder och se sedan hur Ozobot följer din order.
Helt otroligt häftigt att få uppleva en PDW. Inte bara att få lyssna till inspirerande föreläsningar och delta i workshops, utan även att få träffa 128st heltgrymma lärare från 22 olika länder. Alla med olika erfarenheter i ryggsäcken, som jobbar på olika sätt, som alla är sugna på samarbete mellan varandra, som är nyfikna och fyllda med energi och motivation.
När vi nu kommit hem är vi helt fyllda med energi och är riktigt sugna på att arbeta med kodning och programmering!
Citerar Marion Haga än en gång;
”Students of Europe! Just wait until your teachers get back from #eTwBraga! Your teachers are pretty #awesome!”
Vi är oerhört tacksamma att få varit med om detta. Det är svårt att sätta ord på allt, känns som man svävar på moln och lever ett litet lyckorus över det hela. Vi vill bara komma igång med kodning och programmering nu när vi fått mycket kickstart-inspiration från de länder/partnerskolor som visat hur de jobbar för fullt! För just så, många vi träffat kan vi numera se som partnerskolor!
Vi tackar Portugal, Norge och Estland för ett fantastiskt arrangemang. Men även våra svenska kontaktpersoner Magdalena Kågström och Karin Kaikkonen. Vi hoppas givetvis att det inte var sista gången!
/Emelie Eriksson och Viktoria Ekman, Norrhammarskolan i Skellefteå
Emelie Lovisa Eriksson 